Hållbarhet i praktiken – Ingemar Beiron

I vår serie ”Hållbarhet i praktiken” möter du personer som på olika sätt i sin vardag eller i sitt yrke förhåller sig till hållbarhet i sin vardag. Denna gång möter ni Ingemar Beiron.

 

För en tid sedan nåddes vi av beskedet att Ingemar inte längre finns hos oss. Vi är väldigt tacksamma för att ha fått tagit del av Ingemars fina engagemang och starka drivkraft. Ingemar var en god förespråkare för vårt biosfärområde redan från ett väldigt tidigt skede och han bidrog till att Unescoutnämningen blev ett faktum. Vi väljer att visa detta reportage om Ingemar för att hedra hans engagemang för hållbarhet och vår jord.

 

 

Ingemar Beiron

”Livskvalitet är inte liktydigt med konsumtionsnivå”

 

Ingemar Beiron

Jag är född och uppvuxen i Göteborg men flyttade som 15-åring till Mariestad med familjen. Sedan återvände jag till Göteborg för min ingenjörsutbildning, där jag tog examen 1967. Då var det en kärv arbetsmarknad så jag var nästan glad över att min militärtjänst väntade på mig. Efter att ha varit vapenfri brandman i Kiruna under ett år, sökte jag jobb överallt mellan Sundsvall och Ystad. Jag hamnade först i Simrishamn på Österlen, men fick efter något år chansen på ett byggföretag i Mariestad. Därifrån rekryterades jag till Svetsbolaget Conrad & Co där jag senare blev delägare och delaktig i en spännande utveckling. Redan från början bestämde jag mig för att ha som mål att sluta jobba vid ca 55 år, vilket inte riktigt lyckades, men jag ville ta vara på min tid och engagera mig i saker som känns viktiga och angelänga för mig utanför jobbet. När jag så fick möjlighet att avsluta mitt yrkesliv lite ”i förtid” kändes det helt rätt att stegvis göra så. Det gav mig utrymme att engagera mig i och utveckla andra intressen, så det var inte för att slå dank jag valde att lämna yrkeslivet. Visserligen innebär det att inkomsterna blir mindre, men gott om pengar är inte liktydigt med god livskvalitet. Man kan minska sin konsumtion utan att för den skull leva ett fattigare liv. Att hushålla med resurser är också en nödvändighet för att klara den långsiktiga hållbarheten. För mig är det inte frågan om uppoffring, utan ett medvetet och naturligt val där hållbarheten är en av de faktorer som ligger till grund för min livsstil.

 

Andra viktiga sidor i min livsåskådning är betydelsen och värdet av att skapa delaktighet och bidra till samhällsmönster där vi värderar och hjälper varandra. Att behandla sin medmänniska som man själv vill bli behandlad, är grundläggande i den kristna tron och en utgångspunkt för det liv jag vill leva. Jag har t.ex. engagerat mig mycket i driften av Qvarnstensgruvan här i Lugnås. Inte i första hand för att jag är superintresserad av kulturhistorien som sådan, utan mera därför att jag sett det som ett sätt att skapa sammanhållning i bygden och ge sommarjobb åt ungdomar. Under de 18 år som jag har medverkat i driften av gruvan har säkert mer än 60-70 ungdomar fått sommarjobb med anständig lön. Att det dessutom har stärkt deras identitet och förankring till platsen där de bor, är ju en bonus i sig.

 

Ett annat och senare engagemang handlar om flyktingar. Här i Lugnås finns nu en förläggning för asylsökande och där deltar jag som frivillig i ett språkcafé som ordnas varannan vecka. För mig handlar dt hållbara samhället i hög grad om att ta ansvar för både sig själv och samhällets alla olika byggstenar. Det krävs ett gemensamt ansvartagande, respekt för och omtanke om hela skapelsen och inte minst medmänniskan. Det är genom att visa det i vardagliga handlingar och vårt förhållningssätt som man bäst uttrycker sin inställning till hållbarhet. Att tillämpa detta i det praktiska vardagslivet ger innehåll och mening åt livet för mig. Det berikar mig själv samtidigt som jag hoppas det bidrar till att också inspirera andra till att bry sig och ta till sig hållbarhetstanken på sitt vis. Det är bara med gemensamma krafter vi kan förändra samhället i den riktningen och skapa framtidstro för hela vårt klot.

Comments are closed.